Ghetto Gucci teamet arbetar vidare

Foto: Frank Sperling

Döden utgör för människan det ultimata uttrycket för det okända. Ingen vet, och ingen kan veta vad som sker då vi dör. I projektet fokuserar vi på hur man ser döden på Haiti. I voodoo-tron så betraktar man döden på ett helt annat sätt än i vårt västerländska synsätt. De anser att allt är besjälat i världen och alla djur och växter är mänskliga på olika sätt. Det betyder att döden inte är slutet, utan en transformation till en annan dimension. I projektet så låter vi publiken reflektera över döden, men även att möta döden sett genom ett okänt haitiskt perspektiv.

Tre svenska och tre haitiska konstnärer skapar därför en interaktiv resa till dödsriket. Konstnärerna har redan samarbetat med projektet Ghetto Gucci 2019 och 2022. Resan i dödsriket är ett gesamtkunstwerk där bilder, virtuella 3D världar, scenteknik och musik styrs av döende mikrober i realtid. Vi låter mikrober dö under ett mikroskop och dödsprocessen analyseras av en dator. De digitala signalerna styr sedan alla konstnärliga uttryck i presentationen. Det betyder att publiken ser, hör och upplever döden i realtid på helt nya sätt. Publiken kan uppfatta döden på ett mer påtagligt och mindre abstrakt sätt.

Presentation äger rum på en unik svensk teater. Det gör att resans olika delar sker i helt olika miljöer. Första delen fokuserar på dans och tar plats i skogen nära teatern så snart solen gått ner. I den dansar en svensk och en haitisk dansare en duett inspirerad av voodoo ceremonier. De är vitsminkade i ansiktet, bär reflekterande vita och lila kostymer. Musiken som de dansar till och ljuset som reflekteras i deras kläder styrs av de döende mikroberna.

Resans andra del fokuserar på bild och genomförs på teatern. Ett virtuellt voodoo altare står i centrum och skapas med hjälp av avancerad 3D teknik. Där ser vi bilder av andar, kors, amuletter, skulpturer, och andra rituella objekt. Konstnärerna genomför parallellt ceremonier för att frammana andar och visualisera döden. Den virtuella 3D världen och musiken styrs av de döende mikroberna från ett centralt placerat mikroskop.

Den tredje delen fokuserar på publikens sinnesintryck. Den tar plats på en ödslig och mörk plats där lukten av förruttnelse blandar sig med konstgjord rök. Här bär publiken ceremoniella kostymer, smink och dansar med konstnärerna.

Att resa tillbaka till livet utgör också en process. I den sista delen så genereras därför ljud och bild av djupfrysta mikrober som långsamt väcks till liv. Publik och konstnärer återvänder långsamt till teaterrummet och den normala verkligheten medan det blir ljusare på teatern.

Projektet genomförs i samarbete med Vision Forum och stöds av Kulturbryggan