Pedagogen och konstnären Cecilia Ahlqvist träffade en klass i åk 2 i Finspång under två timmar för att tillsammans med dem utforska den samtida konstens process och skapa platsspecifika konstverk. Cecilia börjar med att berätta om några av sina idoler för att visa exempel på vad konstnärer kan göra. Hon berättar om Jackson Pollock och hans kastande med färg, att det är själva görandet som är konstverket och att tavlan då bara är ett avtryck av en händelse. Egentligen precis som ett rådjursspår i skogen, när man ser spåret så vet man att ett rådjur gått förbi och när man ser tavlan vet man att en konstnär farit förbi och gjort konst. Barnen fick efter det prova att i grupper om 4 ”balansera” färg på ett stort papper.
Cecilia fortsatte sedan att presentera båda Marcel Duchamp och Robert Smithson med tillhörande övningar. Sedan var det dags för platsundersökningen. Hela klassen gick på led runt platsen och grupperna fick varsitt protokoll med frågor att svara på. Genom att svara på frågorna leds grupperna genom varsin undersökande process där de omformulerade platsen från ett rum till ett begrepp. Begreppen blev allt från Farlig till Lingon och Kall.
Det är här vi ser potentialen i metoden, dessa begrepp är helt och hållet barnens egna, framarbetade genom en process byggd helt och hållet på autentiska frågor (frågor utan rätt/fel svarsalternativ). Det svåra är sedan för konstnären och pedagoger att vara modiga nog att lita på att barnen kan gestalta sina begrepp endast med praktisk hjälp och ibland med stöd för att bibehålla en demokratisk dialog i gruppen. Egentligen är det självklart att barn kan genomföra denna gestaltning, de är experter på att omformulera verkliga ting till begrepp och begrepp till nya verkligheter, de gör så hela tiden i sin lek.
Klassen i Finspång visade prov på precis hur snabbt och självklart barn kan gestaltningens konst och lyckades omformulera sina begrepp till konstverk på under 15 minuter. En grupp gestaltade Farligt genom en collagebild av fallande träd med tillhörande ljud av skrik. En annan grupp fastnade dock lite i materialproblematiken när de ville gestalta ett lingon men hittade sedan ett ”ready made” alá Duchamp. En grupp genomförde en performance där de klädde in en gruppmedlem som en puppa för att gestalta Kall.
Läs artikel om projektet här.
